Sitter och dricker en kopp the och skall snart avsluta denna dag. Jag har varit hemma och VAB:at idag, då Samira är förkyld och snorig och har lätt feber. Det kändes som ett rätt beslut, då man genom all "propaganda" om denna svininfluensa som härjar, blir lite lätt nojjig.

Tänker som så att det är onödigt att sprida förkylningsbacillerna vidare, även om det bara är en vanlig sådan.

Hade nästan tagit beslutet om att inte ge Samira vaccinet, men har nu börjat tveka om jag gör rätt. Själv har jag inte tagit det och tänker heller inte göra. Mina större barn får välja själva, och de tänker troligen ta det, åtminstone några av dem.

För mig känns det som om man i dagsläget vet alldeles för lite om vaccinet och dess biverkningar, samt att det kan slå så olika på olika individer.

Tycker även att det blivit så uppförstorat i tidningar och media, samt att det getts olika rekommendationer gällande att ge eller inte ge sprutan till barn. Nu har ju kommunerna beställt hem dessa rekordstora doser, så nu måste de ju ges också, så att man inte har "kastat pengarna i sjön", så att säga.

Hur har du som läser gjort, eller tänker göra?

Önskar alla en god natts sömn och att ni får vila under Guds beskydd !


♥  Maria

Underbara Carola med en ny, helt underbar sång.

Lyssna och njut !

I morse var jag och besiktade min bil och den blev godkänd. Det kändes bra att veta att jag nu kan fortsätta köra tryggt ett år till, med vetskapen om att den är säker.

Tänk om det vore likadant med oss människor, att vi årligen fick gå på en kontroll för att se om vi klarar av olika tester som kom att handla om hur vi är som människa och medmänniska. Ett ställe där vi grundligt var tvungna att öppna upp oss helt och varje litet misstag vi gjort eller sagt blev "vägt på våg" för att senare ev kunna hållas emot oss.

Undrar hur många som skulle komma att klara av att bli godkända i ett sådant test ?

Om jag rannsakar mig själv så är jag allt annat än felfri. Jag skulle nog kunna drista mg till att säga att jag ibland dagligen gör misstag, säger något plumt eller kanske går över gränsen.

Nu är det inte så illa som det kanske låter... men t ex i trafiken, hur ofta kör vi inte några km för fort, eller hemma, kanske höjer vi rösten emot våra barn i syftet att fostra, vi hamnar i diskussioner där vi ibland kör fast och hamnar i en "återvändsgränd". Kanske känner vi avundsjuka eller ilska mot någon i vår närhet...

Många gånger är det så lätt att se den andres fel, vi vänder lätt blicken ifrån oss själv och fokuserar på motpartens ev brist. Dessa ord, från Matt.7: 1-5, talar sitt eget språk; 

"Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget ? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga - du som har en bjälke i ditt öga ? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. " 

Vilken nåd det då är att vi varje dag får bekänna våra felsteg inför Gud och sedan motta förlåtelsen som en gåva. Just förlåtelsen är det där slutgiltiga som får såret att börja läka och helas igen.

En del människor har svårt att säga förlåt. De tycker inte att de gjort något fel eller att de har något att stå till svars för och de anser sig ha sin fulla rätt till att hävda sig och göra sin röst hörd. Där håller även jag med om, ingen människa ska behöva känna sig trampad på eller tro sig ha ett mindre värde.

Däremot ställer jag mig frågande till att man samtidigt som man känt sig överkörd och missförstådd, ger igen med samma mynt, i tron om att något gott skall komma ur detta. Vad som istället händer är att sår växer sig allt större, för att långt senare bli som en slags inflamerad "varböld" som ständigt "varar".

Jag som kristen,  har själv många gånger, med ett ödmjukt hjärta, fått vara den som säger förlåt först och i och med jag gjort detta har det då också skett en förvandling på insidan, i mitt hjärta. Som den gyllene regeln lyder:

Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem. Ty detta är lagen och profeterna.
Matt 7:12

Vi är snara att döma andra och tycker ofta att "vår sanning" är den enda sanningen. Vi vill kräva vår rätt och känner liten eller ingen empati med vår medmänniska. Vi har blivit känslokalla och vårt hjärta är kargt och dött. Men det är ju inte bara ens fel att två träter och alla vet vi väl att det "krävs två för att dansa tango".

Ett mynt har två sidor och den ena sidan är inte mer värd än den andra.

En folkhord var på väg att stena en prostituerad kvinna till döds och Jesus sa: “Den som är utan synd kan kasta första stenen“.  Ganska tänkvärda ord, även idag. Jag brukar ofta ha dessa ord  i åtanke och får då en helt annan syn på saker och ting.

Min önskan är att vi alla skulle kunna leva i gemenskap med varandra och att ingen människa skulle behöva känna sig oönskad och oälskad. Vi är alla lika mycket värda och vi behövs allihopa för att kunna göra det som Gud ämnade oss till.

Låt oss sprida kärlek till varandra, leva i ljuset och stänga ute mörkret som finns omkring oss.

Gud välsigne dig !

♥  Maria

Har precis tittat klart på ovan nämnda film, som gick på TV ikväll. Åhh...detta måste vara en av de mest romantiska filmer som gjorts. Jag har sett den flera gånger och den blir bara bättre och bättre för varje gång.

Som kvinna och mamma kan jag lätt sätta mig in i " Francescas" känslor och den kärleken och "passionen" som hon hinner uppleva under de där fyra dygnen tillsammans med "Robert" har även jag fått uppleva. Filmen blev så levande för mig och på slutet föll tårarna ner för mina kinder.

Älskar den här filmen och man kan riktigt känna hur deras kärlek flammar upp för att till sist få riktig fyr.

Godnatt och sovgott !

♥  Maria

Hur ska denna dag sluta ?  Nja, det blir nog en bra dag för jag är inte vidskeplig av mig och tror att vi själva bestämmer ganska mycket över hur saker blir.

Jag ska börja jobba om några timmar och enklast vore väl att ta med pyjamasen dit, då jag ändå kommer att tillbringa nästan all min vakna tid där i helgen. Nåväl, kan ju vara skönt att få sova i sin egen säng ändå.

Jag bloggar mindre nu, jag vet men mitt fokus har lagts på annat den sista tiden. Kände ju att nätvärlden höll på att äta upp mig så därav denna vändning. Jag kommer ofta på roliga och bra ämnen under dagen som jag skulle vilja skriva om men sedan så sviker mitt minne mig eller så infinner sig inte den där skrivarglöden riktigt.

Tids nog så kommer det ju ändå ett inlägg.

I går blev det övningskörning med Sara och Simon. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det där med att köra bil, det är inte så lätt då man aldrig suttit bakom en ratt förut. Men vi är ju alla barn i början, eller hur ?!

Jäg mår så gott i mig själv just nu. Livet känns underbart och den där "pusselbiten" som jag så lång tid trodde fattades och som jag så länge sökt efter, den fanns närmare än jag trodde. Mitt livspussel är inte komplett ännu och troligen så kommer det alltid att finnas vissa bitar som behöver justeras, men så fint det blivit nu när det jag börjar se helheten och "motivet".

Igår kväll tittade jag och Simon på senaste Bond filmen, den var helt okej med myckat action och snabba biljakter. Klockan blev ju som vanligt över midnatt innan jag hoppade i säng. Det är så svårt att bryta detta mönster, kanske bara bäst att acceptera att man är lite av en nattuggla, som vaknar till liv vid 22-tiden...

Önskar alla en underbar helg med tid till vila och gemenskap med nära och kära.


♥  Maria

Önskar alla en underbar dag och glöm inte bort att DU är värdefull och unik för ingen annan är som DU.

Om livet känns mörkt och hopplöst emellanåt, våga testa JESUS och du ska få se hur ditt liv kommer att bli helt förändrat och hur ljuset och glädjen kommer in i ditt liv igen.

Jag är ett levande exempel och vill ropa till hela världen att "Jesus is the answer"

God bless you my friends !

♥  Maria

Måste bara berätta om helgen som varit. Från att jag kom hem helt slut och illamående i fredags em vände allting efter några timmar och hela helgen har sedan varit ett enda stort lyckorus.

Simon lagade middag på fredagkvällen och gav mig möjligheten att vila en stund. Han t om hejdade mig då jag av gammal vana började plocka direkt då jag kommit innanför dörren. Han är för go den lille mannen !
Vi åt alla tillsammans och stämmnigen och helgkänslan började infinna sig.

På lördagen hälsade vi på mina äldsta barns pappa med sambo och vi hade riktigt trevligt ihop. Vi fikade och pratade om allt som varit sedan sist, det var en uppslupen stämning och det kändes "gott" att vi kan umgås på det här sättet. Lite senare åkte vi hemåt och fixade middag. När Samira somnat tittade jag på de sista två filmerna av Johan Falk serien. Så bra, hoppas det kommer fler filmer med honom.

På söndag gick jag och Samira till Klosters Kyrka och deltog i familjemässan där Sara även var med och sjöng i kören. Det var en mysig gudstjänst och så härligt att kunna vara med och sjunga och sedan ta nattvarden på slutet. Roligt att ha möjlighet att vara med även med Samira som skötte sig fint. Allan, prästen, talade om Guds löfte till oss och att han bara väntar på att vi ska släppa in honom i våra hjärtan. Han tvingar sig inte på någon utan vi har alla ett eget val.

En enkel och okomplicerad predikan och denna gudstjänst fyllde mig med ny kraft inför denna vecka. Tänk vad mäktigt det är ändå, detta med Jesus kärlek... vilken nåd att få tillhöra honom, att få tillbe honom och gå hans väg. Jag känner mer och mer hur gamla saker och intressen lämnar mig för att göra plats för nya. Automatiskt släpper jag sådant som tidigare "bundit" mig på något sätt och jag minns inte när jag kände mig så här härligt "fri" senast.

Det är så roligt också när andra människor ser vilken förvandling som har skett med mig. Livet har verkligen fått en ny mening för mig och det är så skönt att jag har "landat" och att all rastlöshet och oro som tidigare fanns inom mig är som bortblåst.

Önskar att även DU får känna detta, min vän.

Efter gudstjänsten blev det ett besök hos Samiras pappa och vi bjöds senare även på middag av honom. Vår "relation" känns mer avspänd nu. Vi vet båda var vi har varandra och att vi bör hålla sams för Samiras skull. Detta vinner vi på allihopa i slutänden.

Dagen avslutades med att jag för första gången skulle agera handledare åt Sara som skulle övningsköra. Jag vet inte om det var så farligt men jag blev helt nojjig och rädd och trodde att Sara skulle köra in i väggen så det slutade med att jag skrek, BROMSAAAAA !!!!

Undrade när vi var klara om jag tagit mig vatten över huvet eller om detta bara var pga nervositet inför alltihopa. Vi får ta nya tag med detta och hoppas på att det nästa gång känns mindre nervöst.

Nu har klockan passerat halv ett och jag borde därför rikta in mig på att hitta sängen snarast möjligt.


Gud välsigne er alla !

♥  Maria

Idag har det ju varit farsdag och eftersom min pappa bor lite drygt 60 mil uppåt i landet så fick det bli en telefonhälsning. Lyckades ej heller få tag i käre far då han hunnit iväg till kyrkan. Pappa jobbar fortfarande (blir 70 i januari ) som präst och detta har varit hans kall och han har lite svårt att sluta med detta helt. Skickade därför hälsningen genom min bonusmamma Barbro men vill också skicka en hälsning genom min blogg.

Min pappa är den bästa jag kunde ha fått. Har så många fina minnen som jag kan plocka fram när helst jag vill.

Då mina föräldrar skildes tidigt, följde jag och min syster med pappa och mina två storebröder följde med mamma. Åren gick och pappa träffade Barbro och snart blev det bröllop. De har nu varit gifta i 32 år och under resans gång fick pappa 6 barn till. Vi är verkligen en stor släkt och det är jättehärligt och underbart tycker jag.  Än så länge har pappa 16 barnbarn och det kommer ju att hinna bli många fler framöver.

När jag tänker på pappa så blir jag glad för vi delar samma humor och den där "skämtsamma" ådran jag har, kommer nog från honom. Pappa är ju präst som sagt och i detta arbete möts han ju av både glädje och sorg så är också livets gång. Bakom detta allvarsamma finns ändå en varm, hjärtlig och glad pappa som genom åren och med sin kärlek formade mig till den jag är. Erkänner att även Barbro hade med ett par fingrar där. NI båda gjorde mig till den jag är idag och det är jag er evigt tacksamma för.

Jag hoppas att DU pappa har haft en fin dag och att du blivit uppvaktad och ihågkommen denna farsdag.

Grattis älskade pappa, du är bäst !

Vaknade utsövd klockan åtta, för första gången på länge. Underbart när man får sova i ett svep, utan några uppvaknanden under natten. Sedan började jag med mina "rutiner"...

Hoppade upp från sängen och laddade tvättmaskinen sedan in i duschen. Plockade ur diskmaskinen och fyllde den snabbt igen med gårdagens disk, som jag lämnat kvar utan något som helst dåligt samvete. Detta är beviset på att jag kommit långt i min utveckling och lyckats släppa en del på kontrollen.

Gjorde därefter iordning en riktig "brakfrukost" här hemma; gröt, ägg, mackor, ägg mm. Det var riktigt trevligt att vi alla satt tillsammans för en gång skull, länge sedan sist. Saras kompis Petra bästa kompis Petra satt också med oss eftersom hon sovit kvar här hos oss.

Hängde sedan tvätten och startade nästa maskin. Påbörjade operation blomvattning, då de tydligt visade att de var smått törstiga. Blommor är inte min starka sida, de får en rejäl vattning sedan får de nöja sig en tid.

Nu är diskmaskinen startad och tvätt vikt, barnen duschade och klara inför dagens äventyr. Vi är bjudna till C och A och barnen vill förstås uppvakta sin pappa lite i förskott. Jag och Samira följer med eftersom vi ( jag och C ) numera kan umgås utan att ryka ihop. I morgon blir det H som blir uppvaktad av Samira och mig.

Det känns bra att kunna ha en fin relation till sina ex samtidigt som jag också vet att detta gör barnen gott. Gamla stridsyxor får man gräva ner och blicka framåt istället.

Ha en härlig helg, DU underbara människa.

♥  Maria

                



Igår kunde man se den första snön komma ner, även om det bara var små flingor i luften som aldrig hann stanna kvar på backen. Vintern är på väg, hur ogärna vi än vill detta.

Idag är det snöblandat regn som kommer ner och det är väl mera läge för ett paraply än en vinterdress.

Dax at jobba om några timmar men först blir det nog en sväng till Ica MAXI för att fylla på förråden här hemma.

Önskar alla en underbar dag !


♥  Maria

Tillbaka  igen, efter en välbehövd paus från cybervärlden och bloggandet. Kände helt enkelt att datorn tog för mycket tid för mig och att jag behövde distans till vissa saker. Men nu är jag tillbaka igen.

Dagarna rullar på så snabbt nu så man hinner inte riktigt med. Jag har haft så många inbokade samtal med både BUP och läkare samt tandläkarbesök gällande Sofie. När man är mitt i allt detta kan det stundvis kännas som ett enda stort virrvarr och det är en ständig kamp, känns det som. Bara detta att lyckas klämma in alla dessa besök mellan mina arbetstider, som är väldigt oregelbundna.

Har ingen mer komp att ta ut och så när man lagt in om semester och vikarie är fixad så blir man ju lagomt glad när VC ringer och avbokar en läkartid pga sjukdom...

Men det är bara att kämpa på. Mitt i allt detta är det ändå någon som bär mig och hjälper mig att orka med och inte falla handlöst. Det känns ändå som ett mirakel att så mycket positivt sker runt omkring Sofie just nu. Hon säger själv att hon nog mognat och så är det nog också men jag tror också att mitt ändrade sätt att bemöta henne på och att jag slutade "tjata" gjort sitt till också.

Kan vara jobbigt att erkänna, men jag gör det, mitt tjat och "gnällande" gjorde nog bara allt värre även om jag då trodde att det var rätt. Den enda som blev trött och ledsen var jag själv, oj vilken energi det tog från mig medans Sofie mest ryckte på axlarna och stängde av både öron och ögon.

Idag är vi i harmoni med varandra och det känns som om jag fått en ny dotter och hon känner nog också att hon fått en ny mamma. Vi kan skratta tillsammans och prata om vardagliga saker, sådant som varit omöjligt förut.

Håller även på att ansöka om vårdbidrag igen eftersom BUP tryckt på och överbevisat mig om att det är min lagliga rätt att kunna få detta "stöd". Visst stämmer det att jag som förälder behöver mycket mer tid, att allting tar mycket längre tid när det gäller stöd och vardagliga saker kring mitt barn som har ADHD.

Om allt går som jag vill kommer jag att undersöka möjligheterna om att gå ner i tid till våren. Måste först kolla upp vissa saker, ekonomiskt bl a men samtidigt om det blir några kronor mindre i plånboken så tror jag ändå på sikt att det kommer att bli bra. Jag måste tänka på mig själv också, jag ska orka många år till också och ingen mår bra av att jag kanske går halvt på knäna emellanåt.

Är så glad att jag denna gång då stressen och oro kom över mig, lät bli cigaretterna. Dessa eländiga stinkpinnar som jag förut alltid tillät mig falla tillbaka till då allting omkring mig började "rämna". Gud har verkligen hjälpt mig där, då jag inte riktigt klarat det på egen hand.

Det finns så många männsikor som tar till och faller gång på gång, i missbruk av olika slag. Människor som en gång levt ett riktigt bra liv men som av olika anledningar tappat tron på både sig själva och på samhället och som lever dag för dag. Tänker direkt på min fd granne, som jag mötte under rättegången förra veckan. Visst kan jag känna ilska och irritation över henne och speciellt kände vi nog alla en vag rädsla för henne, då hon ännu bodde kvar här ovanför oss.

Att se henne i dagsljus, se hennes flackande blick hur ångesten och oron lyste igenom hela henne och hennes tunna kropp, berörde mitt innersta. Även om hon hotat döda en annan granne i påverkat tillstånd så infann sig Guds löfte helt kristallklart; Jag älskar dig mitt barn, det är synden som jag hatar.

Ett ödmjukt hjärta kommer vi långt med.

Nu ska jag fortsätta sanera här hemma, då vi under natten fått besök på olika håll...


♥  Maria

Godmorgon !

Jag sitter just nu och äter frukost. Samira tittar på Bolibompa och tonåringarna sover sött. Den här veckan har tjejerna höstlov så jag antar att de inte kommer upp i första taget.

Jo, Sofie ska jag strax väcka för jag ska följa med henne till tandläkaren om några timmar. Idag ska hon nämligen få sin tandställning. Det ska bli spännande och se hur detta ska gå. Jag har förstått att det är lite "bök" med detta och att hon nu får skärpa till sig med tandborstningen och allmänt ta väl hand om sina tänder.

Börjar jobba klockan två och mjukstartar med ett kort pass, slutar redan klockan åtta ikväll. Tänkte försöka hitta den fjärde filmen av Johan Falk serien och titta på den ikväll.

I morgon blir det föreläsning på fm och sedan på em är jag kallad som vittne under en rättegång mot min fd granne. Hoppas verkligen att den kan hållas denna gång, sist fick de ju avbryta pga att den åtalade kom dit stupfull och störde hela tiden. Till slut fick dom avbryta "cirkusen" och vi fick höra att rättegången skulle skjutas upp till ett senare tillfälle. Detta var ju i våras som jag var där första gången, hoppas som sagt att det går bättre idag.

Tänk att en rättegång ska dra ut så på tiden, själva incidenten utspelade sig i början av december, snart ett år sedan alltså. Titta gärna bakåt i bloggen, 9 dec -08 och läs mitt inlägg för den kvällen.

Ha en underbar dag min vän !


♥  Maria

I dag på fm så tittade jag några minuter på tv-gudstjänsten. I denna gudstjänst är det som en form av "teaterspel" som får skildra dagens predikan och budskap som man vill förmedla ut till oss som tittar och lyssnar. Jag har tittat på detta program några gånger och har därför fått tagit del av denna "form" av predikan och förkunnelse tidigare.

I dag fick vi då se hur tre män fick varsitt paket i sin hand. Den första valde att kasta bort det, utan att ens se efter vad det innehöll. Den andre tog emot det men gömde det sedan för omgivningen. Slutligen den tredje mannen, som öppnade sitt paket och både tog emot men gav även vidare till de andra två männen.

Minns att min son Simon kastade ett öga på detta vid ett tillfälle och tyckte det var löjligt och han förundrades över att folk kunde tycka sådant vara roligt. Han är tonåring och lite av en sökare, så jag förstår om det blir lite huvudbry emellanåt.

Visst kan man tycka att detta verkar lite för "roligt-humor" i sådana sammanhang, men samtidigt tror jag att det är just detta vi behöver idag. Det kristna budskapet måste predikas på ett enkelt sätt, utan för mycket krusiduller. Frälsningen är så stor och en sådan enorm gåva till oss och det enda vi behöver göra, är att öppna våra hjärtan och ta emot den. Detta budskap bör förkunnas så att både barn och vuxna kan ta det till sig, på ett enkelt sätt.

JESUS sade: "Den som kommer till mig ska jag inte visa bort"

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var vi ju i Klosters kyrka förra söndagen för att lyssna på min dotter Sara som sjöng med sitt band. Även vi lyssnare fick sjunga med i dessa psalmer/lovsånger. Under veckan som gått är det speciellt en sång som etsat sig fast i mig och som jag då och då gått och nynnat på och sjungit. Det dröjde inte länge innan min lilla Samira hade lärt sig sången, bara genom att ha hört mig sjunga den.

Hon har nu också gått runt och sjungit på denna härliga sång och i morse satt hon tom inne på toan och sjöng för full hals.

Änglarna måsta jubla däruppe när de hör sådan vacker sång.

Våga prova Gud, var hälsningen som vi fick i gudstjänsten idag. Min hälsning till DIG blir densamma. Våga prova GUD med ett öppet hjärta och jag lovar att DU inte kommer att bli besviken.

Man kan göra en liknelse med en människa som hoppar från 5 000 meters höjd, med en fallskärm på ryggen. Du kan inte bara hoppa och lita på att du är säker bara för att fallskärmen sitter på din rygg. Din stora uppgift är att dra i utlösaren. "Tro på Herren Jesus så ska du bli räddad."

Enligt Guds löften är utlösaren i dina händer här och nu. Bibeln säger detta klart: "Var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad." En enda bön i tro till Jesus om förlåtelse och frälsning, på det enkla språk du använder när du ber en vän om hjälp, är sättet att utlösa den räddande fallskärmen. Gud själv har lovat att fallskärmen fungerar. Dra snabbt i utlösaren, vem du än är.

Vill avslutningsvis låta även DIG lyssna på denna vackra sång som vi nynnar på här hemma.

Guds rika välsignelse just till DIG som läser min blogg. DU är värdefull.


♥  Maria